Sista natten på hostelet.

Här sitter man, sista natten på hostelet. Jag har gjort, sett och sagt så otroligt mycket de senaste veckorna att allt bara snurrar runt i skallen på mig. Bland favoriterna ligger att träffa Runar Sörgaard på Svenska ambassaden, väldigt slumpartat. Jag har också sjungit "Ja må hon leva" två gånger, en av dem på tunnelbanan i NY för någons dotter en av dem för en elev på MET inför hela skolan. Jag har bilat i en skolbuss, 8 timmar, jag har bott i samma hus som en and med en CP skada, jag har skådat Obamas nacke, jag har träffat 2 av 100 senatorer och jag skulle förmodligen kunna fortsätta och göra listan över gjorda saker mycket längre, som tur är för er är jag alldeles för trött för sådant just nu.

Förhoppningsvis kommer allt det jag gjort och sett resultera i något mer än vår vetenskapliga rapport. Förhoppningsvis kommer våra ansträngningar göra att de studenter vi jobbat med kan utvidga återvinningen i Rhode Island. Sluta aldrig hoppas..

Snart är jag hemma i snöiga, saknade Sverige och får om igen äta underbar svensk mat, höra det vackra språket och se den fantastiska arkitekturen. Min egen säng är också saknad, och såklart alla vänner och familj.

Sammanfattningsvis från våra två veckor i USA, jätte roligt, intressant och uttröttande.
Borta bra men hemma bäst.
Be the change you want in the world.

över och ut

Cathis